Nyheter Vi blir inte kvitt stämpeln att vi finlandssvenskar är det bättre talande folket. Finnarna stör sig på att vi är så förbannat lyckliga, välanpassade, socialt kompetenta och cocktailkunniga. Vi verkar vara guvernanter för de stackars finnarna. Det kan vara irriterande för dem, säger sociologen Thomas Rosenberg om finlandssvenskarnas ställning i dag.
Och det som irriterar kan leda till stryk.

Thomas Rosenberg, sociolog från Lovisa, har svårt att på rak arm förklara varför den 18-åriga kvinnan blev överfallen mitt i en restaurang i Åbo på onsdagen för att hon pratade svenska. Men han vet att det inte är ett unikt fall.

- Överfall är inget nytt. Jag vet inte hur många gånger jag själv tvingats ta till flykten från en krog för att jag pratat svenska men många är de. På 1970- och 80-talen var aggressionerna mot oss finlandssvenskar starka, kanske starkare än de är i dag. Det blev till sist så att man kunde känna lukten av den dåliga karman och lade sordin på sin svenska och gick till en annan krog, säger Rosenberg.

- Vi är vana vid att vara smidiga och tysta för att inte reta den finska björnen. Och det är självmord att försöka prata svenska med en polis, det vet vi ju alla. Men man borde bråka och de som gör det är modiga. Kanske toleransen är en annan i dag, kanske fler finlandssvenskar i dag är beredda att stå upp för sina rättigheter.

- Incidenten i Åbo ser jag som ett tecken på att det är slut på tigandet. Kanske hon inte gav efter så lätt, vad vet jag.

Det här ämnet är en het potatis, också för forskare. Få vill - eller vågar - kommentera. Men av de många kommentarerna som kommit in till Peppars artikel om onsdagens överfall att döma är det här något som måste diskuteras. Kommentarerna visar att finlandssvenskarna verkar vara ställda mot väggen.

Varför är det så, Thomas Rosenberg?

- Vi har på sistone sett en ökad finsk chauvinism. Det är populismens framväxt. Orsaken är delvis att Europa blir mera internationellt och allt fler invandrare kommer in. Då slår det tillbaka, också här. Vi vet från förut att de negativa attityderna mot andra kulturer alltid varit starka i Finland, vi är en ung nation. Det vi ser nu är en stark vilja att försvara finskheten.

- Det lustiga är ju att aggressionerna ofta riktas mot oss i stället för mot invandrare.

Kan vi göra något för att motverka aggressionerna?

- Det är svårt eftersom finnarna har en bild av att vi är lyckliga, positiva och trevliga. Det har också den finska befolkningen lyft fram, och det skapar avund. Vi blir inte riktigt kvitt stämplen som det bättre talande folket just för att vi är så förbannat lyckliga och välanpassade och socialt kompetenta och cocktailkunniga och klarar oss bra. Vi verkar vara guvernanter för de stackars finnarna. Det kan vara irriterande för dem. Elitstämpeln sitter kvar.

Det här gör, i samverkan med att en politisk maktskifte växer fram, att opinionen vänder 180 grader. Det förklarar delvis Sannfinländarnas anstorming på den politiska arenan. För kontextens skull kan vi ta Lovisa som exempel; i det senaste valet håvade partiet faktiskt in långt över tio procent av alla röster i kommunen - en kommun som inte precis kan ses som Sannfinländarnas hemtrakter.

Så vad är Rosenbergs förslag till lösning då? Hur överbryggar man klyftan? Han verkar inte tänka i de banorna, utan pratar istället om att vi måste sänka våra krav. Han vill tänka regionalt och göra avkall på att folk med tvång ska lära sig svenska i alla delar av landet.

- Jag hör faktiskt till dem som talade för ett slopande av tvångssvenskan i skolan. Vi betalade ett högt pris för tvångssvenskan eftersom den var så impopulär. I kustområdena borde man absolut läsa minoritetens språk, men i hela landet har jag länge tyckt att det är politiskt oklokt. Vi blir tvungna att tänka i regionala termer och inskränka det svenska i Finland till kustområdena, men där borde vi då få starkare rättigheter.

Du pratar alltså om ett reservat nu?

- Ja. Svenskfinland är ju redan i dag i allra högsta grad ett reservat. Vi borde nå en historisk kompromiss och skruva ner kraven på ett tvåspråkigt Finland och ge upp tvångssvenskan, bara vi inte behöver be om ursäkt i Svenskfinland för att vi pratar svenska där.

Tror du att en sådan kompromiss är möjlig att nå?

- Jag hoppas det även om SFP nu har mycket mindre makt. Nu sker en ständig urholkning av svenskan som offentligt språk. Det är en enda lång serie förluster, och det är förstås politikernas fel på sitt sätt. Vi har för länge levat i tron att vi har en bra språklag, men den återspeglar ett 1900-tal som vi inte längre lever i.

- Jag vill påstå att i det långa loppet försvinner nog de historiskt betingade ockupantfördomarna man har om oss, de så kallade resterna av det svenska riket. Men där är vi inte ännu.