Samhälle I rymden fungerar saker inte som på jorden. Bland annat krävs det potträning för att bli astronaut. Att göra lilla behovet är lätt, det är bara att kissa i en slang.

- Stora besöket är svårare. Där finns ett litet hål som ska suga ut allt, och det är verkligt litet, så det finns en kamera och en display som hjälper dig att sikta rätt. Det finns också ett antal spakar och knappar. Eftersom man är tyngdlös fungerar inte tarmarna som på jorden, så man måste krysta så ögonen ploppar ut. Samtidigt ska man sikta rätt. Första gången jag gick på toaletten i rymden missade jag, det var det värsta missödet som hänt mig utanför jorden.

Ett annat problem med tyngdlöshet är ryggen, normalt får du ryggvärk om du är tyngdlös för länge.

- Ni kanske har märkt att ni är aningen kortare på kvällen än på morgonen. Det beror på att man krymper lite under dagen på grund av dragningskraften. I rymden händer inte det och det ger upphov till ryggsmärtor. 

Också muskelförtvining och benskörhet är problem som uppkommer i rymden.

- Muskelförtvnining beror på att man inte behöver använda sina muskler när man är tyngdlös. Det är lätt att åtgärda med regelbunden träning till exempel på löpmatta. Benskörheten är svårare att åtgärda, man kan förlora till och med en procent av sin benmassa per månad i rymden. Vi vet inte ännu om det är en permanent förlust.

Fuglesangs resa till rymden började 1990 då en kollega på CERN visade en arbetsplatsannons där det söktes astronauter.

- En kompis berättade att han hittat en perfekt arbetsplats åt mig. Jag tänkte att om man får chansen att åka till rymden så tar man den. Alltså sökte jag och det var den längsta ansökningsprocessen jag varit med om. Två år tog den.

Så hände det sig att Fuglesang hittade sig bland fem andra blivande astronauter på den europeiska rymdorganisationen.  2002 fick Fuglesang beskedet att han skulle åka till rymden.

- Då blev det en hel del träning. Bland annat tränar vi tyngdlöshet under vattnet, i en jättestor pool där det finns en kopia av rymdstationen i naturlig storlek. Dessutom får vi flyglektioner för att flyga jetplan.

Vad som hände sedan är säkert bekant för de flesta. Resan blev uppskjuten gång på gång och det blev en gissningslek om resan någonsin ska bli av. Det gav upphov till bland annat en och annan elak sketch. Men 2006 bar det till sist av.

- Det var en speciell känsla att sitta där i rymdkapseln och vänta på avfärd. Dryga två timmar ska man sitta där innan det bär av med ett jättelikt dån. Allting skakar, det är 2000 ton som drar iväg. Och den där känslan, tio års väntan är över, och allting skakar. Sedan blir det stilla på en bråkdelssekund och man är lika fort tyngdlös. Känslan är euforisk. Första gången vi var tyngdlösa skrattade vi och kände oss som små barn. 

Fuglesang spenderade två veckor i rymden. All tid var schemalagd och det fanns ingen fritid.

-  Men det hindrade inte oss från att leka lite. Till exempel vatten ser kul ut i tyngdlöshet.

Det blev också några rymdpromenader.

- Det är en enorm känsla, man glider fram längs rymdstationen och vågar inte släppa taget och man ser jorden där nere. Vattenträningen var bra, men i rymden är utsikten mycket bättre.

En promenad tar mellan sex och sju timmar, medan förberedelserna tar mycket längre.

- De kan ta upp till 15 timmar, vilket beror på att trycket inne i rymddräkten är lågt. Vi måste vänja oss vid tryckförändringen för att undvika dykarsjuka. Under själva vandringen hade jag inga problem, även om vissa blir yra och får balansproblem, man får en känsla av att konstant falla, vilket man tekniskt sett också gör.

På rymdstationen finns det 16 soluppgångar och -nergångar per dygn, och dygnet är uppdelat i 24 timmars cykler.

- Det har visat sig att folk sover mindre i tyngdlöshet. Ingen vet ännu vad det beror på, endera på att man helt enkelt sover sämre eller på att man har ett mindre behov. Vi sover i sovsäckar, men det är inte för värmens skull, utan för att inte flyta iväg. 

Efter två veckor i rymden var det dags igen att åka hem. Från rymdkapselns perspektiv är det en ganska dramatisk händelse.

- Vi åkte kring 25 mach då vi kom in i atmosfären, vilket är lika många gånger ljudets hastighet. När vi kom ner i underljudshastighet var knallen oerhörd. I det skedet tog piloten över farkosten för att landa.

Snart bär det igen av till rymden. Nästa resa är inplanerad till augusti.