Samhälle Ina Krokfors studerar folkloristik. Just nu skriver hon sin pro gradu-avhandling om boxning. Hur går det ihop?

Skuggan av den krokiga högern flyger snabbt över väggen och ser lite ut som en gapande fågel. Ljudet av sulor mot kallt golv ekar knarrigt i utrymmet. Ja, det är inte varje dag man ser en ung kvinna skuggboxas i en trappuppgång i Åbo centrum. Det märks på de förbipasserandes blickar när 24-åriga Ina Krokfors står och boxas mitt i trappan.

När hon inte sysslar med det studerar hon folkloristik för sjätte året vid Åbo Akademi. Hennes graduämne är inte direkt det mest givna. Hon ska skriva 60-80 sidor vetenskaplig text om boxning ur ett folkloristiskt perspektiv. Och även idén till ämnet är aningen oväntad.

Hon skrattar till.

- Jag fick faktiskt idén från en svensk forskare som skrev en avhandling om hur det är att skjuta sin första älg. Jag fokuserar på vad boxare minns av sin första match i ringen. Det sägs ofta att man inte minns sin första match. Jag ser också lite på vad boxning egentligen är, hurudan en bra boxare är och så vidare.

Rent folkloristiskt kommer Ina att analysera berättelser.

- Jag har intervjuat boxare och ställt frågor om smärta och rädsla inför en match. De säger ju alla att de inte är rädda, men när man lyssnar en stund så kommer en lite annan bild fram. Jag måste läsa mellan raderna och analysera vad de egentligen säger.

Hon har intervjuat fem boxare, två män och tre kvinnor, från Åboregionen samt läst självbiografier av bland andra Eva Wahlström, Armin Asikainen och nyligen avlidne Tony Halme.

Orsaken till att Ina valde boxning som ämne är att hon själv är amatörboxare. Hon började med kickboxning som 16-åring och började ett par år senare träna boxning på allvar. Hon var 20 när hon stod i ringen och gick match för första gången.

Hur gick första matchen?

- Bra egentligen. Jag förlorade men hon var mera erfaren. Men hon var lättare än jag, så jag hade viktfördel.

Ina har gått sju matcher. Hennes statistik lyder tre vinster och fyra förluster.

- Det grämer lite. Såhär i efterhand borde jag inte ha ställt upp i den ena matchen när jag var sjuk.

På käften har hon inte fått. Inte ordentligt åtminstone.

- Jag har aldrig blött näsblod i ringen. Inte fått blåtira heller. Jag haft mörka ögonvråer efter matcher eftersom huden sträcks ut när man får slag där, men inte mer än så.

- Boxningen är inte så våldsam som många tror. Och adrenalinet gör att smällarna inte känns så mycket.

Den senaste tiden har Ina tagit det lugnare med boxningen. Men sug finns.

- Jag borde kanske inte säga det här eftersom det skapar press, men jag har tänkt på att gå fler matcher. Tekniken är kanske lite ringrostig men finns nog där. Det är bara lite kondition som fattas. Inget kan vara så frustrerande som att förlora en match för att konditionen inte räcker till.

Men just nu är det gradun som gäller. Och hon vet redan vad hon vill ha i present när hon blir magister.

- En äkta spinnrock. Jag spinner jättemycket garn själv om somrarna.

Ina Krokfors på tio sekunder:

Ålder: 24 år
Bor i: Åbo
Studerar: Folkloristik
Hobbyer: Boxning, violin, samisk kultur och att spinna hundhårsgarn
Gillar: Snuttjobb
Husdjur: Norsk lundehund