Those days are gone

Känns lite som om jag leker polis och tjuv med er nu, men ni kan kika in på ceciliahenrika.papper.fi. Det är liksom det senaste ;)

Skrutt också!

Skrev och skrev och skrev - och så raderade jag?

Åh, det här med bloggande är svårt.

Som fortsättning på gårdagens inlägg kan jag skriva att mitt dopp i badkaret inte blev fullt så rogivande som jag tänkt mig. Eller ja, själva badandet var väl skönt i sig, men då jag skulle kliva ur karet fick jag en liten chock. Hela badrumsgolvet var nämligen fullt med vatten. Ja, så fullt att det rann ut genom den stängda dörren och bildade pottar under soffan i vardagsrummet.

Panik. Jag skriker förstås på sambon, som sitter i allskönsro i soffan och frågar nåt i stil med "kva je nu då?", och tänker att jag nog sett en spindel eller nåt liknande. Men det blev mer fart på honom då han kikar in i toan och ser vår lilla översvämning.

Lite febril torkning senare så var sjön borta och hyresvärden underrättad. Ingen fara på taket, men idag har nog några förstå-sig-på-are varit här och mekat lite. Samt byggt wc:n, vars spolknapp inte fungerat ordentligt på sisådär tio månader. Hurra för det.

Och visst finns det väl fördelar med att bo på hyra! Ingen svett på våra pannor! :)


Måndagkväll är volleybollkväll, så nu ska jag snart packa min väska och först åka via lilla gostrollet Jonah och leka lite med bilar. Killen är faktiskt helt biltokig, 1 år gammal... 

Fick en glad nyhet i morse då Ansiktsboken avslöjade att mina goda vänner L och M bytt ringar på sin 10-års dag. Grattis till er! Extra mycket roligt är det ju att vi nu, ännu mera, delar årsdag. Detta datum ifjol fick nämligen också jag en ring på mitt vänstra ringfinger.

Söndag kväll ikväll, och det betyder i nio fall av tio för oss film. Benjamin Buttons otroliga liv blir det ikväll, tillsammans med chips och dipp. Men innan det blir det ett dopp i badkaret!

 

Leker med tanken att ha en anonym blogg, men måste ändå erkänna att jag aldrig riktigt förstått vitsen. Då är nog en traditionell pappersdagbok med linjerade sidor att föredra.

Så, jag är Cecilia. Stationerad i Vasa och av årgång 1984. Politices kandidat, med ambitioner att före döden bli magister, som spenderar vardagarna på kontor och många veckoslut i de södra delarna av Österbotten. Gillar livet i stan men längtar ofta efter gräs under fötterna. Är en livsnjutare som tycker alldeles för mycket om handväskor och trivs i soffan med en kopp te, choklad och en bra bok. Njuter av att spela volleyboll eller ta en promenad. Försöker tycka om att jogga, men har hittills inte riktigt fattat pointen.

Där sätter jag punkt för idag, tar på mig högklackade skor och drar ut på stan. Finns nämligen lite att fira just denna dag, och det gäller ju att ta tillfällena i akt! 


Skön lördag!